Med Betsy på Gotland

Visby stad sett från färjan till Oskarshamn, strax innan avgång. Visby var packat med folk när vi kom dit. Det var ett myller av folk på de trånga gatorna och  uteserveringarna var så gott som fullsatta.  Trots att det var söndag var de flesta butiker öppna och lockade med souvenirer, fårskinn, keramik och annat. Stora Torget var navet, dit kom alla förr eller senare på sina strövtåg i staden. När vi kom ner till hamnen såg vi varför. Ett stort kryssningsfartyg vid namn Brittania hade öppnat sina portar och släppt lös ett lämmeltåg av turister som strosade runt i gränder och på torg. Främmande tungomål hördes överallt. Efter en stunds kryssande hit och dit och en  Guteglass i magen, var det dags för oss att ta oss ner till färjeterminalen och köra ombord.  Hej då Gotland och Visby för denna gång!

Djupvik är ett gammalt fiskeläge 45 km söder om Visby, en avstickare på några kilometer från kustvägen. Vilken idyll! När vi parkerat intill hamnen och stängt av motorn så var tystnaden nästan öronbedövande och lugnet smög sig in under huden. Några bodar, en vågbrytare där några båtar var förtöjda, en sandstrand - det var allt. Längre upp i backen låg en restaurang, byggd som en fyrkantig låda med en stor altan. Vi lämnade den åt sitt öde för tillfället. När vi lät blicken följa strandlinjen och sedan längs horisonten, såg vi dem, som platta pannkakor med vita sidor av kalksten. Jag talar om Karlsöarna, den lilla och den stora. Jag besökte den lilla ön en gång för många, många år sedan. En unik miljö och en plats jag gärna skulle vilja se igen, men det får väl bli nästa gång.  Den här vackra träbåten låg i hamnen och såg intressant ut. Den kallas "tremänning" och på en skylt kunde man läsa allt om den typen av båt. Tremänning Karlsöarna där ute i fjärran. En av bodarna förvan...

Holmhällar är ett naturreservat på Gotlands sydspets. Man parkerar vid  pensionatet som ligger gömt i tallskogen. Pensionatet tycktes vara av det enklare slaget och påminde mer om ett vandrarhem, i varje fall sett från utsidan. Efter några hundra meters promenad kommer man ner till vattnet och fiskebodarna. Enligt kvinnan i Djupvik som vi köpte ett fårskinn av, så finns det små stugor i skogsbrynet som man kan hyra. Det brukade hon göra ibland på vintern, för avkoppling och miljöombyte. Hon njöt av att sitta framför den sprakande brasan där efter en promenad i den vintriga naturen, sa hon. Det låter väl mysigt, men är det snöstorm så kanske man tycker annorlunda.  Till höger om bodarna ligger en förtjusande liten bukt med sandstrand och glittrande vatten.  Till vänster om bodarna finns ett raukfält helt i klass med andra raukområden. Fiskebodarna är byggda av sten och har stentak och ser ut att vara riktigt gamla. Lägg märke till den lilla ön i bakgrunden. Den heter Helig...

Vändburg ligger 2 km från Holmhällar, som beskrivs i ett annat inlägg, långt ner på sydöstra spetsen av Gotland. Där finns dels en gammal fiskehamn och dels en nyare hamn med en mäktig vågbrytare. Där ligger ett sjöräddningsfartyg från Sjöräddningssällskapet, beredd att rycka ut om det behövs. Inte långt från den gamla hamnen hittade vi av en slump en perfekt plats att övernatta på, ja det blev två nätter. Vi såg grusvägen försvinna in i grönskan på andra sidan bukten och blev nyfikna. Där vägen slutade, fanns en liten skylt om ställplats. En privat markägare hyrde ut platser för 100 kr natten.  Några långa kliv från husbilen och vi stod å den mjukaste sandstrand man kan tänka sig.  Vi hade några grannar från Visby med husbil som var trevliga och som brukar åka hit då och då. De är nog tacksamma om platsen inte blir alltför välkänd. På andra sidan grinden fanns ett vidsträckt, välbetat hedlandskap med enbuskar och blommor av alla slag. Några unga kor skymtade längre bort men j...

 Besöket på Vamlingbo prästgård blev en höjdpunkt på vår resa. Prästen är sedan länge utflyttad och nu bor sedan 20 år den välkände konstnären, fågel- och naturmålaren Lars Jonson i det stora huset. På övre planet ställer han ut många av sina verk samt en del skulpturer av andra konstnärer. En mycket vacker lokal som verkligen visar upp konstverken på allra bästa sätt i ett antal smakfullt inredda rum i fil. Helt i klass med Prins Euegens Valdemarsudde i Stockholm.    Några exempel på Lars Jonssons bilder. Vid entrén till huset står denna stork på vakt. Vem som är konstnären vet jag inte. Prästgården ligger i en park, granne med kyrkan och där finns också två långa huslängor. Den ena inrymmer ett s k Naturrum, dvs en utställning om naturen i trakten, mycket intressant och välgjord. Vi hann tyvärr bara se en bråkdel av alla montrar, planscher, filmer och föremål. I prästgårdens bottenvåning driver Lars och hans fru ett café och restaurang, på baksidan finns en stor trädgår...

I Burgsvik finns den enda mataffären (ICA) på södra Gotland, men som tur är för de boende är avstånden inte så långa här. Vi hamnade på Burgsviks camping eftersom våra telefoner behövde laddas och vi längtade efter en dusch efter några dagar utan elektricitet. Campingen var välskött och det var det var glest mellan husbilar och husvagnar. Ägaren som var från Schweiz, men gift med en svenska, hade emigrerat till Sverige för 20 år sedan. Våra närmaste grannar, ett medelålders par från Belgien var hängivna fågelfotografer. En ihärdig näktergal stod för underhållningen på campingplatsen mest hela tiden, något som uppskattades av grannarna. Burgsviks hamn låg en kort promenad från campingen, men var inte särskilt intressant. Där ligger byggnaden på bilden som inhyser Wärdshuset Guldkaggen, men allting var stängt. Byggnaden såg ganska nergången ut och det såg allmänt skräpigt och sjaskigt ut. På hemsidan skriver de att de ska öppna innan midsommar - hoppas att de hinner snygga till lite utom...

 Efter vårt besök i Ljugarn siktade vi in oss på Närhamn en knapp mil söderut.  I hamnen fanns ett fiskrökeri som också drev en restaurang i en annan byggnad på andra sidan hamnplanen. Där satt vi och åt en "lätt" lunch utomhus med en fin havsutsikt. Tyvärr var den lättare än lätt, nästan tyngdlös. Nog om det, sånt kan hända på den bästa restaurang. I hamnen låg några fartyg men som vi närmare inspektion var i så dåligt skick att det var ett under att de överhuvudtaget kunde flyta. Det måste vara länge sedan som den här hamnen kunde kallas fiskehamn. Rökeriets restaurang, folktom vid denna tid. Här avnjöt vi vår "lätta" lunch, spanskinspirerad med boquerones (ansjovis) på rostat surdegsbröd. Att servera fisken direkt ur en konservburk var inte riktigt vad vi hade förväntat oss.... Men som sagt, utsikten mot Närsholmen (som är en halvö och inte en holme) och det vackra fyrtornet var fin.  Vi nöjde oss inte med utsikten utan körde ut på halvön med bilen och gick sedan...

Wallins Café i Katthammarsvik var tyvärr stängt liksom vid vårt förra besök. Innanför den stängda dörren lär man kunna uppleva en fika så som man gjorde på 50-talet. Jag tänker mig jukebox EP-skivor med Elvis Presley, Bill Haley, Chuck Berry och Anna-Lena Löfgren (hon med "Lyckliga hayan") wienerbröd, galonklädda stolar, kaffe i porslinskanna och givetvis, Dagny, servitrisen i  Owe Törnqvist populära hit. Men det får väl bli nästa gång. Vi parkerade på planen mellan rökeriet och stranden med en storslagen utsikt över havet, piren och sandstranden. Norrut i fjärran kunde man ana konturen av cementfabriken i Slite. Måsar skränade,  änder landade elegant surfande på sina breda fötter, tärnor hade flyguppvisning, svanar gled majestätiskt förbi utan jäkt och en ensam häger plockade godbitar i tången där han stod. Plötsligt passerade tre enorma flyttfågelstreck i V-form ovanför oss - en mäktig syn som  alltod rör vid något i mitt hjärta, en känsla av både vemod och hopp. Lugn ...

 Några kilometer från Katthammarsvik ligger Gammelgarns kyrka från 1300-talet med sin kastal dvs försvarstorn och tillika lagerlokal.  Bänkarna i kyrkan var reserverade för olika gårdar och familjer.  Vissa bänkar hade i stället ett porträtt av den som skulle sitta där. Ett slags "profilbild" skulle man nog säga idag. Inte så lätt att uppdatera om man ville visa sin nya frisyr. Han ser lite butter ut, men det är ju förståeligt eftersom han sitter fast under en tjock pelare som håller upp hela taket.